Det oväntade är vad som gör konsten möjlig. 
Bilden, texten, föremålen, är världen till det okända.

Samma inställning har jag till mitt konstnärskap, där pappers- och träbitar bär på historier som väntar på sina nya sammanhang.
Jag leker fram mina skulpturer genom att såga sönder och ta isär gamla föremål.
Samma sak med collagen men då med material från sagoböcker, bokmärken, böcker om barnuppfostran, floror, serietidningar och vad helst som kommer i min väg.

Den ena pappers- eller träbiten leder slumpmässigt till nästa, som i en vakendröm, där jag kan styra men ändå inte.

Collagetekniken ger mig möjlighet att snabbt förändra både innehåll och form. Slumpartat och irrationellt hjälper det mig att utforska både seendet och det fria tankeflödets infall.

Vi har alla ett ständigt pågående tankeflöde, där den ena tanken omedvetet hakar fast i nästa, ungefär som telefonklotter eller scrollandet i en mobil.

Jag vill att mina collage skall smyga sig in i betraktarens tankeflöde, bara passera förbi eller kanske ge upphov till en oväntad tanke att fundera vidare på.